.

Previous:Hon tog upp mobilen och kollade någonting. Jag kunde inte slita blicken från henne. Sedan ställde hon sig upp och vände sig om och började gå och sedan kollade hon bak på mig och sa
- Aa det stämmer, ses sen då! Och log ett sött leende mot mig. Hon började gå. Shit, jag frågade aldrig vad hon hette. Jag hoppade upp och tog några snabba steg så jag kom framför henne och gick baklänges.
- Vad heter du föresten?
- Olivia, och du?
- Justin sa jag och räckte fram min hand. Hon tog den och log åt mig.

Kapitell 3 - Hon får mig att känna en känsla jag aldrig känt förut.


Justins perspektiv:

Jag kollade mig snabbt i spegeln innan jag öppnade dörren. Jag log välkommnande och sa
- Heej, kom in! Olivias mamma räckte ut handen mot mig.
- Hej, tack. Ann heter jag. Sedan log hon. Jag log tillbaka och svarade såklart Justin. En vanlig hälsning. Bakom henne kom Olivia. Hennes mamma var ganska kort om man jämförde med Olivia. Hon log mot mig när hon kom in.
- Heej, det var inte länge sen sa jag och flinade.  
- Hey, aa verkligen!
Vårt på började samtal avbröts snabbt av mammorna som sprang mot varandra och skrek av iver som galna tonåringar.

- PAATTTIIEEEEE!!!!!!!!!!
- AAANNN!!!!
- ÅÅÅh Det var så hiiiiimlaaaaa läängeee seeen!
- Ååååååhh vad jaag har saaaknat diiiiig!

Både jag och Olivia brast ut i skratt när vi såg på dom. Pattie hälsade på Olivia och återgick sen igen till hennes mamma. De fortsatte hysteriskt prata om allt som hänt sen de sist sågs. Hur stora jag och Olivia blivit, classic. Efter ett tag började båda jag och Olivia tröttna på våra pinsamma mammor.

- Ska vi gå ut så slipper vi höra dom? sa jag och gjorde en gest ut mot terrasen.
- aa gärna.

Vi gick ut dit utan att våra mammor ens märkte det. De var så upptagna av att prata om high school.
- Å herregud vad dom kacklade sa Olivia när vi kommit ut på terrasen.
- aa som fem åringar typ svarade jag snabbt. Det var så konstigt. Någonting i mig gjorde mig gjorde mig osäker runt Olivia. Jag visste inte riktigt hur jag skulle vara, hur jag skulle agera och hur jag skulle svara liksom. Men samtidigt gillade jag känslan. Det var nånting jag aldrig upplevt förut. Jag brukade vara säker runt tjejer men hon överrumplade mig varje gång.

Olivias perspektiv:

- Såå.. Vad tycker du om Atlanta? Sa Justin så fort vi satt oss ner.
- Bra, antar jag. Har ju bara varit här i mindre än 24timmar så jag har inte riktigt hunnit få en uppfattning, men jag gillar det hittils.
- aa juste, men du kommer älska det! Alla är väldigt trevliga här!
Som om inte alla var trevliga mot Justin Bieber..? Han var en av de största kändisarna i världen. Klart att alla är trevliga och smörar.. Aja, vi får hoppas han har rätt.
- aa men det är ju bra svarade jag och log. Även om jag hellre frågat om det kanske fanns ett skäl varför.

Vi satt och skrattade&pratade om allt och inget i flera timmar kändes det som. Han var lätt att prata med. Han lyssnade, som inte många killar gör. Han hade humor. Och som pricken över i:et, så var han riktigt jävla snygg. Han hade allt man kan önska sig.. Nej. Jag fick inte tänka så. Han har Selena och jag.. Tom.. Mer han jag inte tänka innan Justin avbröt mig.

- hahahaha och sen så kom hon fram och skällde ut mig avslutade Justin sin historia om gympaläraren. Vi båda brast ut i gapskratt och satt och vred oss i skratt i säkert 10 minuter.

- hahahaaa, fy fan vad kul sa jag när jag äntligen kunde andas igen.
- aah det va det haha.
Dörren till terassen slogs upp och Pattie kikade ut oh log.
- Hej på er, tror ni att ni orkar springa iväg till pizzerian och köpa pizza?
Justin kollade på mig frågande
- aa visst svarade jag  
- Tack vad snällt av er ungar!

Vi gick längs gatan mot hamnen där pizzerian skulle ligga. Det var lite grått väder ute men fortfarande varmt.
- Okej, så du kan faktiskt gå runt såhär på gatan?
- Nja, ibland. Men här är alla vana vid mig, eller ja dom flesta har liksom sätt mig redan. Men min livvakt är bortrest, så jag får mest vara hemma nu. Fast jag kan gå ut om någon är med mig, om det inte är långt hemifrån.
- Aha aaa. Tuff life.
- Sometimes..
Vi rundade hörnet och några tjejer som gick mot oss skrek högt. 
- OMB!!!!! Justiiiin.AAAAAAAAh, kan vi ta ett foto med dig??
- aa absolut! 
Jag gerbjöd mig att ta ett foto på dom. Alla log och justin kramade om de alla innan vi gick igen. Men vi hann inte långt innan vi såg hur flera tjejer kom springande mot oss plus några paparazzis.
- eem Justin, är det här verkligen så smart..? 
- Är det många sa Justin medans han tittade ner i marken och drog upp luvan över huvudet. 
- aa, eller jag vet inte hur många det är för dig men.. Justin, det är massor av paparazzis som kommer nu. 
- crap! spring! sa Justin och tog min hand och började springa. Jag hörde hur flera tjejer skrek och kameror som knäppte. Vi sprang fram till korsningen där Justin svängde till vänster. Jag sprang bara efter eftersom jag inte riktigt visste var vi var. Fler och fler såg oss och började skrikandes springa efter oss. Justin släppte inte min hand utan fortsatte springa in mellan två lägenhetshus tills vi kom till en brandtrappa.
- Fort! Upp! 
Jag sprang upp för gallertrappan som gick som en spiral enda tills vi kom upp till den lilla balkongen. Under oss sprang några paps och fans förbi.
- det var nära sa jag samtidigt som jag skrattade mellan andningarna.
- aa, dom blir farliga när dom är många, haha.
Vi satt ner på gallergolvet och lutade oss mot husväggen och försökta andas normalt igen.
- Hur länga ska vi sitta här?
- En stund, de måste försvinna först..
- Är det inte jobbigt?
- jo.. men det är värt det svarade han och log.