.

Olivias perspektiv:

- Är du redo Olivia? 

- Mm suckade jag tungt. Det var jobbigt att lämna det hus jag bott I hela mitt liv. Hela min barndom fanns I det huset. Det var konstigt att tänka att snart kommer någon annan bo I mitt hus, det kändes så.. så fel.

Mamma sprudlade av glädje och sjöng högt med I låten “dancing queen”  som spelades på radion. Låten var bra och egentligen borde jag vara som mamma just nu eftersom jag skulle bli modell och uppleva min största dröm, men när jag var påväg från hela min barndom I den staden som låg i Boston så kändes det inte lika bra längre.

Solen pressade sig igenom glasrutorna på bilen och sken rakt in i ögonen på mig. Jag drog upp min handväska i knät och rotade en stund tills jag tillslut hittade mina svarta raybans. Jag tog min kudde och borrade in ansiktet i den, jag ville inte visa mamma att jag grät eftersom att hela familjen skulle flytta för min skull. Det var svårt att inte bryta ut i storgråt och hulka så jag inte kunde andas – som jag egentligen ville- men jag snyftade tyst och hoppas inte mamma hörde...Jag satte mig upp efter ett tag och Melanie kollade på mig och jag såg att hon också grät. Jag satte snabbt på mig solglasögonen, jag hatade att folk såg när jag grät.Tårarna rann medans vi åkte förbi den shopping gatan jag ofta strosat runt på, förbi det ödsliga huset dit jag och mina vänner ofta snokat I men sedan sprungit ner för slänten skräckslagna, förbi de galna nattklubbarna där jag och mina kompisar lyckats ta oss in ett fåtal gånger med fejk-id:n och till sist min kära gamla skola där jag träffat nästan alla mina bästa vänner och min älskade pojkvän Tom. Jag vet inte om jag grät av lycka eller sorg, lite både och antagligen. Även om jag lämnade ALLT jag hade bakom mig så hade jag en spännande resa framför mig. Alltihopa kändes som en dröm, men det bästa var att det var en dröm som skulle ske på riktigt. Det var en väldigt konstig känsla, att vara olycklig och lycklig på samma gång. Jag ville både skratta och gråta samtidigt.

Jag måste somnat för när jag kollade ut ur fönstret så var det redan sol nedgång och vi var inte längre ute på den stora motorvägen utan inne i en stad.

- Åh, är du vaken Olivia? Sa mamma med sin mildaste stämma

- Mmm, hur länge har jag sovit egentligen? svarade jag trött

Mamma skrattade till och svarade sen

- 7 timmar! Du sov ingenting igår natt va?

- OJ! Nej, faktiskt inte en blund

Snabbt drog jag upp min vita Iphone 4 och tryckte på hemknappen. Mycket riktigt, 7 timar hade jag sovit och klockan var nu nästan 22.00. Då måste vi ju vara framme i det nya huset snart. OMG!!! Det här var verkligen sant, drömmen kändes liksom FÖR bra för att vara sann.

”Glenwood ave 1-37” stod det på en skylt. Mamma svängde in på gatan och började sakta in.

- Leta efter 22 nu tjejer!

- Okej madmuasell! Sa både jag och Melanie i exakt likadant tonläge. Vi båda brast i skratt och mamma ropade glatt

- JAG SER DET!!

- VAR!?!? Sa jag uppspelt

- OMG!! VAD NICE HUS PAPPA KÖPT!?!?! Skrek Melanie

Pappa stod vid dörren och vinkade stolt till oss med ett leende över hela ansiktet. Huset var ljusgrönt med vita kanter och vita spröjsade fönster. Det var stort och exakt som man tänker sig ett typiskt hus i USA.

Pappa drog ut oss alla tre ur bilen och satte på varsin ögonbindel. Han drog med oss in i huset och jag hörde dörren stängas bakom oss.  

- Är ni beredda?

- JA! Sa vi alla i kör

1! 2! 3! Jag nästan slet av mig ögonbindeln så nyfiken jag var. Det första jag möttes av var en stor hall med ett runt bord som stod i mitten av det lyxiga marmor golvet med en gigantisk bukett av alla möjliga sorters blommor. Bakom bordet gick två trappor upp från varsin sida och möttes längst upp och där fanns en liten balkong-liknande grej och en dörr. Under trapporna var det en stor vit dörr som ledde in till vardagsrummet och matsalen som satt ihop i samma ett. Jag var tvungen att  nypa mig i armen för säkerhets skull, ifall jag drömde liksom. Till höger i vardags/matsals rummet gick det ner två trappsteg och där var ett stort kök med glasdörrar som gick ut till poolen och grillplatsen.

- Vad tycker ni då mina damer? Frågade pappa stolt.

- Det är helt otrooligt!

- Men jag antar att ni vill se era rum? Sa pappa och kollade på mig och melanie.

- Jaaaa det vill vi!

- Mamma har ju faktiskt varit här innan så hon kan visa dig Olivia var du ska bo!

- Kom älskling. Sa mamma och tog min hand

Vi gick tilbaka till hallen och upp för den vänstra trappen, haha egentligen var det nog onödigt med två trappor men pampigt var det i alla fall. Det gick in en liten bit uppe vid den balkong liknande saken med två dörrar på vardera sida. Mamma öppnade den vänstra dörren och jag gick in. Ett lagom stort rum med ljuslila väggar och en stor rund säng och stora speglar med gulramar fanns i rummet, till och med en egen öppen spis! Mamma visade mig det lilla badrummet som en dörr i mitt rum ledde till, ett badkar med guldiga lejonfötter stod längs kanten på den högra sidan mitt emot stod toaletten och handfatet. I det vänstra hörnet fanns en liten hörn dush. 

- Nå, vad tycker du älsklingen?

- KUNDE INTE BLI BÄTTRE!!! Det är huuuur lyxigt som helst!!!

- Vänta tills du får se ditt sista rum sa mamma med ett lurig blick.

- VA? Har jag två rum!?

Mamma drog med mig ut ur rummet och öppnade dörren på den högra sidan.

- du måste ju ha plats för alla dina kläder..

- AAAAAAAAAAAHHHH EN WALK- IN CLOSET!!!! MAMMA SÄG ATT DET HÄR INTE ÄR EN DRÖM, SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA!!!!!!!!

Mamma skrattade och sa

- Nej älskling det här är ingen dröm, eller jo en dröm som går i uppfylelse..

Rummet var lagom stort och längs väggarna hängde nästan alla mina kläder och i mitten stod ett bord med min dator på. En stor spegel hängde till vänster och dörren och bredvid en hylla med alla skor och smycken.

- Tack mamma för att ni låter min största dröm gå i uppfyllelse sa jag medans jag hoppade runt i min egna walk-in closet. Tack tusen gånger om.

- Varsegod, det här är en dröm för mig också älskling.

- Nu lämnar jag dig ifred så får du fixa lite, men jag tycker du ska sova. Det har varit mycket nu och du ser faktiskt inte så pigg ut även om du sov så mycket i bilen. Och imorgon så ska vi träffa Pattie och hennes son som är lika gammal som dig, de bor faktiskt rakt över gatan. Tänk att världen är så liten att man flyttar granne med sin gamla bästis från högstadiet!

- Vem är Pattie nu igen?

- Min gamla barndomskompis, jag sa ju nyss att vi var bästisar enda till högstadiet men sedan gick vi skilda vägar och tappade kontakten!

- Ah, juste.. coolt.

- Tok fia, sov nu så du orkar med imorgon, för det blir en lång dag. Hon kysste mig på pannan och log och vände sig sedan om och gick ut ur rummet.

Jag drog snabbt borsten igenom mitt ljusbruna långa hår och satte på mig mina sov shorts från abercrombie och en t-shirt där det stod ”I <3 NY”. Jag hoppade upp i min säng och skrev några rader i min dagbok om hur underbart det var här. Sedan drog jag täcket över mig och släckte lampan. Tänk vilken chans jag fått och vad bra jag har det. Jag kände mig som en prinsessa rent ut sagt... Men undra vem Patties son var..?

---

Bara så att ni vet så allt som novellen handlar om är min största dröm typ. Kanske inte dom tragiska sakerna som kommer hända men allt annat. Därför kommer ni säkert tycka åh vad overkligt- Men läs och låtsas som att ni var tjejen istället heheheheee det gör jaaaag :D

Första kapitlet klart då! Första kapitlet är väll allttid lite segt, men men.. Hoppas ni gillar den hitills iaf! KOMMENTERA VAD NI TYCKER! Jääätte viktigt så jag kan förbättra saker nu innan jag hinner skriva lång in i novellen innan någon säger vad jag ska förbättraaa :D KRAM! ♥