.

Previous:Hon tog upp mobilen och kollade någonting. Jag kunde inte slita blicken från henne. Sedan ställde hon sig upp och vände sig om och började gå och sedan kollade hon bak på mig och sa
- Aa det stämmer, ses sen då! Och log ett sött leende mot mig. Hon började gå. Shit, jag frågade aldrig vad hon hette. Jag hoppade upp och tog några snabba steg så jag kom framför henne och gick baklänges.
- Vad heter du föresten?
- Olivia, och du?
- Justin sa jag och räckte fram min hand. Hon tog den och log åt mig.

Kapitell 3 - Hon får mig att känna en känsla jag aldrig känt förut.


Justins perspektiv:

Jag kollade mig snabbt i spegeln innan jag öppnade dörren. Jag log välkommnande och sa
- Heej, kom in! Olivias mamma räckte ut handen mot mig.
- Hej, tack. Ann heter jag. Sedan log hon. Jag log tillbaka och svarade såklart Justin. En vanlig hälsning. Bakom henne kom Olivia. Hennes mamma var ganska kort om man jämförde med Olivia. Hon log mot mig när hon kom in.
- Heej, det var inte länge sen sa jag och flinade.  
- Hey, aa verkligen!
Vårt på började samtal avbröts snabbt av mammorna som sprang mot varandra och skrek av iver som galna tonåringar.

- PAATTTIIEEEEE!!!!!!!!!!
- AAANNN!!!!
- ÅÅÅh Det var så hiiiiimlaaaaa läängeee seeen!
- Ååååååhh vad jaag har saaaknat diiiiig!

Både jag och Olivia brast ut i skratt när vi såg på dom. Pattie hälsade på Olivia och återgick sen igen till hennes mamma. De fortsatte hysteriskt prata om allt som hänt sen de sist sågs. Hur stora jag och Olivia blivit, classic. Efter ett tag började båda jag och Olivia tröttna på våra pinsamma mammor.

- Ska vi gå ut så slipper vi höra dom? sa jag och gjorde en gest ut mot terrasen.
- aa gärna.

Vi gick ut dit utan att våra mammor ens märkte det. De var så upptagna av att prata om high school.
- Å herregud vad dom kacklade sa Olivia när vi kommit ut på terrasen.
- aa som fem åringar typ svarade jag snabbt. Det var så konstigt. Någonting i mig gjorde mig gjorde mig osäker runt Olivia. Jag visste inte riktigt hur jag skulle vara, hur jag skulle agera och hur jag skulle svara liksom. Men samtidigt gillade jag känslan. Det var nånting jag aldrig upplevt förut. Jag brukade vara säker runt tjejer men hon överrumplade mig varje gång.

Olivias perspektiv:

- Såå.. Vad tycker du om Atlanta? Sa Justin så fort vi satt oss ner.
- Bra, antar jag. Har ju bara varit här i mindre än 24timmar så jag har inte riktigt hunnit få en uppfattning, men jag gillar det hittils.
- aa juste, men du kommer älska det! Alla är väldigt trevliga här!
Som om inte alla var trevliga mot Justin Bieber..? Han var en av de största kändisarna i världen. Klart att alla är trevliga och smörar.. Aja, vi får hoppas han har rätt.
- aa men det är ju bra svarade jag och log. Även om jag hellre frågat om det kanske fanns ett skäl varför.

Vi satt och skrattade&pratade om allt och inget i flera timmar kändes det som. Han var lätt att prata med. Han lyssnade, som inte många killar gör. Han hade humor. Och som pricken över i:et, så var han riktigt jävla snygg. Han hade allt man kan önska sig.. Nej. Jag fick inte tänka så. Han har Selena och jag.. Tom.. Mer han jag inte tänka innan Justin avbröt mig.

- hahahaha och sen så kom hon fram och skällde ut mig avslutade Justin sin historia om gympaläraren. Vi båda brast ut i gapskratt och satt och vred oss i skratt i säkert 10 minuter.

- hahahaaa, fy fan vad kul sa jag när jag äntligen kunde andas igen.
- aah det va det haha.
Dörren till terassen slogs upp och Pattie kikade ut oh log.
- Hej på er, tror ni att ni orkar springa iväg till pizzerian och köpa pizza?
Justin kollade på mig frågande
- aa visst svarade jag  
- Tack vad snällt av er ungar!

Vi gick längs gatan mot hamnen där pizzerian skulle ligga. Det var lite grått väder ute men fortfarande varmt.
- Okej, så du kan faktiskt gå runt såhär på gatan?
- Nja, ibland. Men här är alla vana vid mig, eller ja dom flesta har liksom sätt mig redan. Men min livvakt är bortrest, så jag får mest vara hemma nu. Fast jag kan gå ut om någon är med mig, om det inte är långt hemifrån.
- Aha aaa. Tuff life.
- Sometimes..
Vi rundade hörnet och några tjejer som gick mot oss skrek högt. 
- OMB!!!!! Justiiiin.AAAAAAAAh, kan vi ta ett foto med dig??
- aa absolut! 
Jag gerbjöd mig att ta ett foto på dom. Alla log och justin kramade om de alla innan vi gick igen. Men vi hann inte långt innan vi såg hur flera tjejer kom springande mot oss plus några paparazzis.
- eem Justin, är det här verkligen så smart..? 
- Är det många sa Justin medans han tittade ner i marken och drog upp luvan över huvudet. 
- aa, eller jag vet inte hur många det är för dig men.. Justin, det är massor av paparazzis som kommer nu. 
- crap! spring! sa Justin och tog min hand och började springa. Jag hörde hur flera tjejer skrek och kameror som knäppte. Vi sprang fram till korsningen där Justin svängde till vänster. Jag sprang bara efter eftersom jag inte riktigt visste var vi var. Fler och fler såg oss och började skrikandes springa efter oss. Justin släppte inte min hand utan fortsatte springa in mellan två lägenhetshus tills vi kom till en brandtrappa.
- Fort! Upp! 
Jag sprang upp för gallertrappan som gick som en spiral enda tills vi kom upp till den lilla balkongen. Under oss sprang några paps och fans förbi.
- det var nära sa jag samtidigt som jag skrattade mellan andningarna.
- aa, dom blir farliga när dom är många, haha.
Vi satt ner på gallergolvet och lutade oss mot husväggen och försökta andas normalt igen.
- Hur länga ska vi sitta här?
- En stund, de måste försvinna först..
- Är det inte jobbigt?
- jo.. men det är värt det svarade han och log.

Previous: Rummet var lagom stort och längs väggarna hängde nästan alla mina kläder och i mitten stod ett bord med min dator på. En stor spegel hängde till vänster och dörren och bredvid en hylla med alla skor och smycken.

- Tack mamma för att ni låter min största dröm gå i uppfyllelse sa jag medans jag hoppade runt i min egna walk-in closet. Tack tusen gånger om. - Varsegod, det här är en dröm för mig också älskling.

- Nu lämnar jag dig ifred så får du fixa lite, men jag tycker du ska sova. Det har varit mycket nu och du ser faktiskt inte så pigg ut även om du sov så mycket i bilen. Och imorgon så ska vi träffa Pattie och hennes son som är lika gammal som dig, de bor faktiskt rakt över gatan. Tänk att världen är så liten att man flyttar granne med sin gamla bästis från högstadiet!
- Vem är Pattie nu igen?
- Min gamla barndomskompis, jag sa ju nyss att vi var bästisar enda till högstadiet men sedan gick vi skilda vägar och tappade kontakten!
- Ah, juste.. coolt.
- Tok fia, sov nu så du orkar med imorgon, för det blir en lång dag. Hon kysste mig på pannan och log och vände sig sedan om och gick ut ur rummet.

Jag drog snabbt borsten igenom mitt ljusbruna långa hår och satte på mig mina sov shorts från abercrombie och en t-shirt där det stod ”I <3 NY”. Jag hoppade upp i min säng och skrev några rader i min dagbok om hur underbart det var här. Sedan drog jag täcket över mig och släckte lampan. Tänk vilken chans jag fått och vad bra jag har det. Jag kände mig som en prinsessa rent ut sagt... Men undra vem Patties son var..?


(min data lagga så jag kunde inte fixa bilderna snyggare..)

Olivias perspektiv:

Solen sken rakt in I mitt rum och tvingade mina ögonlock att öppnas. Shit, var är jag? Tänkte jag sömndrucket. Ah, juste. I min verkliga dröm. Jag log och sträckte på hela kroppen. Klockan visade 08.43. Jag gick upp ur sängen och gick in i dushen. Det varma vattnet rann över min kropp och jag ryste över hur skönt det var. Pappa hade som tur var köpt balsam, shampo, hårinpackning och ny tvål. Mitt risiga hår kunde verkligen behöva en kur av hårinpakning. Medans jag väntade på att få skölja ur hårinpackningen rakade jag benen och armhålorna. Sedan fixade jag naglarna och målade dom i en grön metallic färg. Sminkade mig lätt men en fräsh look med bara concealer, mascara och lite ögonskugga som jag hade lärt mig på smink kursen jag gick på i våras. Varjde gång jag öppnade dörren till garderoben så fick jag en WOW känsla. Jag gick runt i garderoben och tillslut satte jag på mig ett bar vanliga jeans shorts med en beige lite oversized stickad tröja som jag stoppade in på framsidan av shortsen. Jag tog mina vita converse för jag skulle ta en promenad bort till frukost stället vi kört förbi och köpa lite frukost till familjen eftersom att jag inte hade tid att lära mig hur hela köket fungerade. Jag lockade håret till stora lockar och tog min mörkbruna väska med fransar på över axeln.

Det var massor att kolla på och till slut efter att ha gått fel två gånger kom jag fram till den lilla hamnsgatan där jag visste att ett breakfast dinary låg. Det var helt folktomt och det ända som hördes var vågorna. På dörren in till det lilla frukost cafét hängde en skyllt där det stod closed. Men det skulle ju ha öppnat för mer än en timme sen... Hade jag verkligen kollat rätt på klockan? Jag tog upp min Iphone och klockan var bara 07.14.. jag blev förvånad av att klockan var så lite men kände mig endå väldigt utvilad. Då skulle det inte öppna fören om 45 min. Det var ingen idé att gå hem så jag började gå mot piren.

Jag gick allra längst ut på piren och satte mig vid kanten. Mitt hår blåste och morgon solen värmde mina ben. Många tankar började forsa i mitt huvud. Hur skulle jag göra med Tom? Min pojkvän som.. som jag faktiskt hatade. Han var FÖR mycket. Han var läskig... Jag måste göra slut tänkte jag oroat över vad han skulle kunna göra mot mig nu, men jag vågar inte. Jag såg ner på min arm och mina blåmärken som jag försökt dölja med smink syntes rakt igenom. Och det var Toms fel. Jag hade inte vetat att han var så feg innerst inne att han till och med slog tjejer. Nej, nu vill jag inte tänka på honom. Jag började drömma om allt jag skulle göra som modell, alla saker jag skulle ha råd att köpa och Victorias secret fashion show...

Justin’s perspektiv:

Mina ögon sved efter den förfärliga natten jag haft. Selena och jag hade haft värsta bråket och det var över nu. Inget mer Jelena, min älskling var inte längre min. Men det var nog så det skulle vara. Selena VAR en helt underbar tjej, men jag räckte inte till i hennes ögon. Hon kunde inte nöja sig med den kärlek hon fick... Jag stod inte ut med att vara här längre. Jag orkade inte bry mig om att det inte var säkert att gå ut själv. Alla sov och jag hörde djupa andetag innifrån mammas sovrum.

Vägen till hamnsgatan var inte jätte lång. Jag små sprang så jag skulle hinna ut till piren innan någon hann se mig. Men till min förvåning var det helt folktomt, fast klockan var trots allt bara 07.20 så det var väll inte så konstigt. Trät knakade lite under mig när jag gick ut på piren, vinden blåste och vattnet gav något sorts lugn i mig. Jag behövde bara lite tid att komma över Selena. Men det skulle bli tufft, för jag älskade henne.
Jag skulle precis sätta mig ner och märkte att det satt en tjej där, FUCK! Jag kunde ju inte gå härifrån nu för nu har hon säkert märkt att jag är här. Tillslut satte jag mig ner i alla fall, så längt från henne som det gick. Konstigt nog verkade hon inte märka att jag var där. Först försökte jag att inte kolla på henne men oj vad vacker hon var. Det gick inte att slita mig ifrån henne. Tillslut kollade hon på mig och hoppade till.

-Oj, jag märkte inte att det satt någon här, hehe. Hon blev tyst igen och kollade ut över vattnet, utan någon reaktion alls.
- Oj sorry att jag skrämde dig, inte meningen sa jag bara och flinade lite.

Det var något märkvärdigt med henne. Hon verkade inte bry sig alls om att jag Justin Bieber, satt två meter,20 dm, 200 cm, 2000 mm ifrån henne. Och jag beundrade det.
Det var så skumt, jag var så himla ledsen nyss men det var som bortblåst nu. Hon såg så fridfull och lycklig ut. Det var som att det flöt ut över mig. Helt plötsligt så började hon skratta. Till och med hennes skratt var lika vackert som hon. Jag var tvungen att veta vem hon var.

- Bor du här? Frågade jag efter många om och men.
- Japp, jag flyttade hit igår kväll sa hon nonchalant och log.
Men vänta.. snackade inte mamma om att hennes barndoms väninna skule flytta granne med oss snart?
- Välkommen till Atlanta då, sa jag och flinade lite generat. Hon var så spännande på något sätt. Jag hade aldrig träffat på någon som inte flippat totalt över att se mig. Det gjorde mig fascinerad. Inte för att jag tror att alla tjejer är galna i mig men hitils har det här aldrig hänt förut.
- Tack sa hon och log mot mig. Hennes röst var mjuk och lagom ljus, Jag hade aldrig trott på Love at first sight men det här fick mig faktiskt att ändra mina tankar. Kanske var det så att det gick.
- Var någonstans bor du, asså inte för att snoka eller så eller asså emm.. heh
- Haha, det är lugnt. Glenwood ave. 22. Svarade hon kort
- Amen shit vad sjukt, där bor ju jag också, eller nej. Jag bor på Glenwood ave. 21. Jag menar vi bor ju mittimot varandra, men då är väll din mamma min mammas barndomskompis? Eller har jag fel nu..
Hon tog upp mobilen och kollade någonting. Jag kunde inte slita blicken från henne. Sedan ställde hon sig upp och vände sig om och började gå och sedan kollade hon bak på mig och sa
- Aa det stämmer, ses sen då! Och log ett sött leende mot mig. Hon började gå. Shit, jag frågade aldrig vad hon hette. Jag hoppade upp och tog några snabba steg så jag kom framför henne och gick baklänges.
- Vad heter du föresten?
- Olivia, och du?
- Justin sa jag och räckte fram min hand. Hon tog den och log åt mig.

---

Andra kapitlet dåå. KOMMENTERA VAD NI TYCKTE!! Har såååå mycket idéer till alla kapitell nu frammooot :D Ha en bra fortsättning!

Olivias perspektiv:

- Är du redo Olivia? 

- Mm suckade jag tungt. Det var jobbigt att lämna det hus jag bott I hela mitt liv. Hela min barndom fanns I det huset. Det var konstigt att tänka att snart kommer någon annan bo I mitt hus, det kändes så.. så fel.

Mamma sprudlade av glädje och sjöng högt med I låten “dancing queen”  som spelades på radion. Låten var bra och egentligen borde jag vara som mamma just nu eftersom jag skulle bli modell och uppleva min största dröm, men när jag var påväg från hela min barndom I den staden som låg i Boston så kändes det inte lika bra längre.

Solen pressade sig igenom glasrutorna på bilen och sken rakt in i ögonen på mig. Jag drog upp min handväska i knät och rotade en stund tills jag tillslut hittade mina svarta raybans. Jag tog min kudde och borrade in ansiktet i den, jag ville inte visa mamma att jag grät eftersom att hela familjen skulle flytta för min skull. Det var svårt att inte bryta ut i storgråt och hulka så jag inte kunde andas – som jag egentligen ville- men jag snyftade tyst och hoppas inte mamma hörde...Jag satte mig upp efter ett tag och Melanie kollade på mig och jag såg att hon också grät. Jag satte snabbt på mig solglasögonen, jag hatade att folk såg när jag grät.Tårarna rann medans vi åkte förbi den shopping gatan jag ofta strosat runt på, förbi det ödsliga huset dit jag och mina vänner ofta snokat I men sedan sprungit ner för slänten skräckslagna, förbi de galna nattklubbarna där jag och mina kompisar lyckats ta oss in ett fåtal gånger med fejk-id:n och till sist min kära gamla skola där jag träffat nästan alla mina bästa vänner och min älskade pojkvän Tom. Jag vet inte om jag grät av lycka eller sorg, lite både och antagligen. Även om jag lämnade ALLT jag hade bakom mig så hade jag en spännande resa framför mig. Alltihopa kändes som en dröm, men det bästa var att det var en dröm som skulle ske på riktigt. Det var en väldigt konstig känsla, att vara olycklig och lycklig på samma gång. Jag ville både skratta och gråta samtidigt.

Jag måste somnat för när jag kollade ut ur fönstret så var det redan sol nedgång och vi var inte längre ute på den stora motorvägen utan inne i en stad.

- Åh, är du vaken Olivia? Sa mamma med sin mildaste stämma

- Mmm, hur länge har jag sovit egentligen? svarade jag trött

Mamma skrattade till och svarade sen

- 7 timmar! Du sov ingenting igår natt va?

- OJ! Nej, faktiskt inte en blund

Snabbt drog jag upp min vita Iphone 4 och tryckte på hemknappen. Mycket riktigt, 7 timar hade jag sovit och klockan var nu nästan 22.00. Då måste vi ju vara framme i det nya huset snart. OMG!!! Det här var verkligen sant, drömmen kändes liksom FÖR bra för att vara sann.

”Glenwood ave 1-37” stod det på en skylt. Mamma svängde in på gatan och började sakta in.

- Leta efter 22 nu tjejer!

- Okej madmuasell! Sa både jag och Melanie i exakt likadant tonläge. Vi båda brast i skratt och mamma ropade glatt

- JAG SER DET!!

- VAR!?!? Sa jag uppspelt

- OMG!! VAD NICE HUS PAPPA KÖPT!?!?! Skrek Melanie

Pappa stod vid dörren och vinkade stolt till oss med ett leende över hela ansiktet. Huset var ljusgrönt med vita kanter och vita spröjsade fönster. Det var stort och exakt som man tänker sig ett typiskt hus i USA.

Pappa drog ut oss alla tre ur bilen och satte på varsin ögonbindel. Han drog med oss in i huset och jag hörde dörren stängas bakom oss.  

- Är ni beredda?

- JA! Sa vi alla i kör

1! 2! 3! Jag nästan slet av mig ögonbindeln så nyfiken jag var. Det första jag möttes av var en stor hall med ett runt bord som stod i mitten av det lyxiga marmor golvet med en gigantisk bukett av alla möjliga sorters blommor. Bakom bordet gick två trappor upp från varsin sida och möttes längst upp och där fanns en liten balkong-liknande grej och en dörr. Under trapporna var det en stor vit dörr som ledde in till vardagsrummet och matsalen som satt ihop i samma ett. Jag var tvungen att  nypa mig i armen för säkerhets skull, ifall jag drömde liksom. Till höger i vardags/matsals rummet gick det ner två trappsteg och där var ett stort kök med glasdörrar som gick ut till poolen och grillplatsen.

- Vad tycker ni då mina damer? Frågade pappa stolt.

- Det är helt otrooligt!

- Men jag antar att ni vill se era rum? Sa pappa och kollade på mig och melanie.

- Jaaaa det vill vi!

- Mamma har ju faktiskt varit här innan så hon kan visa dig Olivia var du ska bo!

- Kom älskling. Sa mamma och tog min hand

Vi gick tilbaka till hallen och upp för den vänstra trappen, haha egentligen var det nog onödigt med två trappor men pampigt var det i alla fall. Det gick in en liten bit uppe vid den balkong liknande saken med två dörrar på vardera sida. Mamma öppnade den vänstra dörren och jag gick in. Ett lagom stort rum med ljuslila väggar och en stor rund säng och stora speglar med gulramar fanns i rummet, till och med en egen öppen spis! Mamma visade mig det lilla badrummet som en dörr i mitt rum ledde till, ett badkar med guldiga lejonfötter stod längs kanten på den högra sidan mitt emot stod toaletten och handfatet. I det vänstra hörnet fanns en liten hörn dush. 

- Nå, vad tycker du älsklingen?

- KUNDE INTE BLI BÄTTRE!!! Det är huuuur lyxigt som helst!!!

- Vänta tills du får se ditt sista rum sa mamma med ett lurig blick.

- VA? Har jag två rum!?

Mamma drog med mig ut ur rummet och öppnade dörren på den högra sidan.

- du måste ju ha plats för alla dina kläder..

- AAAAAAAAAAAHHHH EN WALK- IN CLOSET!!!! MAMMA SÄG ATT DET HÄR INTE ÄR EN DRÖM, SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA!!!!!!!!

Mamma skrattade och sa

- Nej älskling det här är ingen dröm, eller jo en dröm som går i uppfylelse..

Rummet var lagom stort och längs väggarna hängde nästan alla mina kläder och i mitten stod ett bord med min dator på. En stor spegel hängde till vänster och dörren och bredvid en hylla med alla skor och smycken.

- Tack mamma för att ni låter min största dröm gå i uppfyllelse sa jag medans jag hoppade runt i min egna walk-in closet. Tack tusen gånger om.

- Varsegod, det här är en dröm för mig också älskling.

- Nu lämnar jag dig ifred så får du fixa lite, men jag tycker du ska sova. Det har varit mycket nu och du ser faktiskt inte så pigg ut även om du sov så mycket i bilen. Och imorgon så ska vi träffa Pattie och hennes son som är lika gammal som dig, de bor faktiskt rakt över gatan. Tänk att världen är så liten att man flyttar granne med sin gamla bästis från högstadiet!

- Vem är Pattie nu igen?

- Min gamla barndomskompis, jag sa ju nyss att vi var bästisar enda till högstadiet men sedan gick vi skilda vägar och tappade kontakten!

- Ah, juste.. coolt.

- Tok fia, sov nu så du orkar med imorgon, för det blir en lång dag. Hon kysste mig på pannan och log och vände sig sedan om och gick ut ur rummet.

Jag drog snabbt borsten igenom mitt ljusbruna långa hår och satte på mig mina sov shorts från abercrombie och en t-shirt där det stod ”I <3 NY”. Jag hoppade upp i min säng och skrev några rader i min dagbok om hur underbart det var här. Sedan drog jag täcket över mig och släckte lampan. Tänk vilken chans jag fått och vad bra jag har det. Jag kände mig som en prinsessa rent ut sagt... Men undra vem Patties son var..?

---

Bara så att ni vet så allt som novellen handlar om är min största dröm typ. Kanske inte dom tragiska sakerna som kommer hända men allt annat. Därför kommer ni säkert tycka åh vad overkligt- Men läs och låtsas som att ni var tjejen istället heheheheee det gör jaaaag :D

Första kapitlet klart då! Första kapitlet är väll allttid lite segt, men men.. Hoppas ni gillar den hitills iaf! KOMMENTERA VAD NI TYCKER! Jääätte viktigt så jag kan förbättra saker nu innan jag hinner skriva lång in i novellen innan någon säger vad jag ska förbättraaa :D KRAM! ♥